Schizofrena, bipolära, autistiska och alla funktionsvariationer du kan tänka dig

Detta är Tomas Fogelholm som spelar pappa till en av huvudrollsinnehavarna på "Mitt Liv"

....men det definierar inte vilka dom är.

Däremot att dom är sinnessjukt musikaliska (en hel drös har absolut gehör), fantastiska skådespelare, konstnärer är nåt som utmärker ensamblen på Arena Satelliten.

Jag satt i tårar redan 5 minuter in i musikalen "Mitt Liv" igår.

Det är en föreställning som handlar om hur det är att vara annorlunda och hur vårt samhälles normfixering tvingar massor av människor till ett enormt utanförskap.

Skådisarna i just denna föreställning vet allt om det.

En hör röster varje dag, röster som säger att hen är värdelös och kanske inte ens borde stå på en scen utan det vore bättre om hen bara försvann.

En annan är bipolär och kämpar varje dag med att hålla huvudet ovanför vattenytan och nån/flera har autism och är genier på områden där dom flesta är medelmåttor men funkar sämre i sociala sammanhang.

Dom vet allt om föreställningen dom är med i, den handlar om dom.

Detta gör att allt blir så oerhört starkt och man får sig en emotionell käftsmäll.

Är jag en del av att skapa detta utanförskap för människor som inte är som jag.

Man kanske stirrar på en person som pratar högt för sig själv på bussen men tänk om den personer just då kämpar med att tysta en röst som för tusende gången den dagen säger att hen är värdelös?

Hjälper det verkligen då att jag ovanpå det stirrar?

Jag är så stolt att känna en hel del av skådespelarna och artisterna på Arena Satelliten och jag vet en hel del om deras kamp och för mig är dom hjältar.

Hjältar för att dom trots samhällets jobbiga hantering eller icke hantering av att dom anses vara avvikande, ändå fortsätter att vara dom dom är och ovanpå allt obeskrivligt proffsiga artister.

Jag vill uppmana alla att se denna föreställning, den kommer att förändra dig för evigt.

Boka dina biljetter här .

Fanny läser högt ur hennes bok "Min historia på mitt sätt vill jag berätta"

En tjej i ensamblen "Mitt Liv" heter Fanny Staflund och bilden ovan är från en författarkväll där jag hade den stora äran att intervjua henne om sin bok.

Jag kämpade även där för att inte börja storgråta. Hennes kamp är så tuff och har pågått för länge.

Jag fattar inte vart samhället är?

Varför får unga människor gå så länge i mörker utan få hjälp.?

Jag är så otroligt förvånad att Fanny är en sån stark, glad och kreativ tjej trots att hon har och haft en sån tung kamp i nästan hela sitt liv.

I den här boken får man inte bara ta del av hennes resa med hennes ord och på hennes sätt, man får även ta del av hennes konst och den berör nåt så oerhört mycket.

Beställ den här.

Fanny har som sagt också en roll i musikalen och boken säljs i pausen på föreställningen.

Hatten av alla ni som gör denna magiska föreställning och till alla er som jobbar med att skapa detta. Ni är alla helt otroliga!

Jag vill tillägga att Arena Satelliten är lite som en Fame skola för människor som behöver vara på en dagverksamhet. Här jobbar man med föreställningar av högsta nivå och massa annat kreativt.

Det är så sorgligt att detta koncept inte finns i alla kommuner utan detta är ganska unikt för Sollentuna.

En mamma med en son som hade någon form av funktionsvariation satt bakom mig på föreställningen igår och sa att i hennes kommun finns det bara verksamhet för hennes son en gång i veckan.

EN GÅNG I VECKAN?

Vilken människa som helst slocknar om man inte får ha ett syfte eller ett sammanhang.

Vad ska man med en gång i veckan till?

Skärpning till alla kommuner runt om i Sverige och kom till Arena Satelliten i Sollentuna och se och lär sen copy paste.

 

Ha en fin dag och låt oss jobba på vår inkludering

Kram, Doreen

[netstyle_samarbete_carousel widget=30491]