Cocillana where have you been all my life

 
Med tonvis av smink kan det se ut som att man inte har legat vaken och hostat hela natten och därför fått sammanlagt 2 timmars sömn . Jag gillar att sova på schyssta hotell men har mkt svårt att sova ensam .
Jag är liksom väldigt mörkrädd , även på sommaren . Natträdd kanske det heter . Jag börjar dessutom bli extremt sur över att jag aldrig blir frisk. Jag har en vännina som behandlas på cancer och blir jätteäcklad av mig själv när jag ens tänker tanken på att jag tycker det är jobbigt med min envisa hosta. Hon hade nog gärna bytt .
Jag ska sluta prata om att jag varit sjuk länge . Det är inte synd om mig och jag är såklart super tacksam.
 

 
Såhär såg det ut i Stenungsund. Friska havsvindar och mycket sol . Det kändes som att våren var väldigt på G där. Efter en lång samt vidrig tågresa hem ( önskar att jag lärde mig att när man åker efter mörker lagt sig så kan man inte titta ut genom fönstret så då spelar det liksom ingen roll om man sitter åt ”rätt”håll . Man vill kräkas ändå ) så kom jag till ett Sibiriskt Stockholm. Så kallt och otrevligt .
Det som däremot är fantastiskt är att jag innan mitt gigg igår i Stenungsund pep in på ett apotek och köpte Cocillana . Har aldrig sluddrat så mkt och aldrig någonsin ( enligt min agent som var med där) uppfattats som så soft och härlig .

Har inte bestämt mig än om det var en förolämpning eller komplimang