Middag hos Alexandra Zazzi med powerbrudar, asgarv och galet god mat.
Häromdagen tog jag Covid vaccinet på Kistamässan och firade det med att åka hem till underbara Alexandra Zazzi som hade en mindre tjejmiddag. Alla på middagen var vaccinerade och en del hade dessutom antikroppar så det kändes ok. Jag var helt slut eftersom jag avskyr att ta sprutor och har gått i KBT terapi för just detta. Exponering för det man är rädd för är ju den enda lösningen så det var ju bra att jag tog den där j...la sprutan.
Tänk att när man precis varit alldeles uppjagad och svinrädd och så möts man av denna vackra kvinna som dessutom håller en nybakad lyx-pizza i sina händer. Det borde vara en mänsklig rättighet och det skulle kunna få mig att ta sprutor varje dag.
Här är resten av den härliga skaran av power-kvinnor, en del kände jag sen tidigare och en del var nya ansikten.
Alexandra är som ett sagofigur, hon har liksom en energi som är fantastisk och hon är en riktig konstnärssjäl. Här står hon helt inne i sin matlagning medan vi andra sitter och tjattrar i vardagsrumssoffan. Jag älskar att se henne in action, så många moment och ändå noll stress.
Vill typ vara henne när jag lagar mat men är mer åt Katla-hållet fram tills allt är färdigt.
Dukningen var kanske inte helt otippat jättefin och jag älskar att alla fick varsin liten skål med fin sallad. Det ska jag sno rakt av, det gör ju dukningen ännu finare med en liten fin skål med sallad bredvid varje tallrik. Jag tror att salladen var till varmrätten men den gick jag på direkt.
Förrätten var en helt magisk soppa med en stooor bit taleggio ost i botten på varje soppskål. Du kanske kan ana hur härligt mjuk och lagom smält den var när man skopade upp den från botten av sopptallriken.
Varmrätten var en risotto och Alexandra hade en lång och pedagogisk undervisning kring hur man faktiskt uttalar risotto. En del av oss upplevde att Ris-Otto kändes som ett lämpligt uttal och andra riss-otto men det verkar mer luta åt riis-åttååå.
Vi pratade om livet och paradrätter samt försökte oss på att översätta Genti di mare-låten efter en högljudd allsång av densamma. Alexandra skakade vänligt på huvudet åt författarinnan Mari Jungstedts tolkning om hur låten nog handlar om ett gäng på en båt som blivit magsjuka av en skaldjursgryta.
Personligen tyckte jag att den översättningen lät rimlig.
Middagen avslutades med den mest ljuvliga dessert någonsin och anledningen till att jag inte skriver ut recept är för att jag tror att man typ måste vara Alexandra för att få ihop detta.
Denna kväll var helt underbar och något jag tror att vi alla verkligen behövde.
Vilken grej alltså? Tänk va att få gå på en middag? Gud vad jag tror att vi alla kommer glädjas av varenda liten mini-sociala sammanhang framöver. Till och med jag som typ har pyttelite social fobi.
Ha en fin kväll och skriv gärna och berätta vad din tolkning är av Genti di mare.
Kram, Doreen
Tänk att när man precis varit alldeles uppjagad och svinrädd och så möts man av denna vackra kvinna som dessutom håller en nybakad lyx-pizza i sina händer. Det borde vara en mänsklig rättighet och det skulle kunna få mig att ta sprutor varje dag.
Här är resten av den härliga skaran av power-kvinnor, en del kände jag sen tidigare och en del var nya ansikten.
Alexandra är som ett sagofigur, hon har liksom en energi som är fantastisk och hon är en riktig konstnärssjäl. Här står hon helt inne i sin matlagning medan vi andra sitter och tjattrar i vardagsrumssoffan. Jag älskar att se henne in action, så många moment och ändå noll stress.
Vill typ vara henne när jag lagar mat men är mer åt Katla-hållet fram tills allt är färdigt.
Dukningen var kanske inte helt otippat jättefin och jag älskar att alla fick varsin liten skål med fin sallad. Det ska jag sno rakt av, det gör ju dukningen ännu finare med en liten fin skål med sallad bredvid varje tallrik. Jag tror att salladen var till varmrätten men den gick jag på direkt.
Förrätten var en helt magisk soppa med en stooor bit taleggio ost i botten på varje soppskål. Du kanske kan ana hur härligt mjuk och lagom smält den var när man skopade upp den från botten av sopptallriken.
Varmrätten var en risotto och Alexandra hade en lång och pedagogisk undervisning kring hur man faktiskt uttalar risotto. En del av oss upplevde att Ris-Otto kändes som ett lämpligt uttal och andra riss-otto men det verkar mer luta åt riis-åttååå.
Vi pratade om livet och paradrätter samt försökte oss på att översätta Genti di mare-låten efter en högljudd allsång av densamma. Alexandra skakade vänligt på huvudet åt författarinnan Mari Jungstedts tolkning om hur låten nog handlar om ett gäng på en båt som blivit magsjuka av en skaldjursgryta.
Personligen tyckte jag att den översättningen lät rimlig.
Middagen avslutades med den mest ljuvliga dessert någonsin och anledningen till att jag inte skriver ut recept är för att jag tror att man typ måste vara Alexandra för att få ihop detta.
Denna kväll var helt underbar och något jag tror att vi alla verkligen behövde.
Vilken grej alltså? Tänk va att få gå på en middag? Gud vad jag tror att vi alla kommer glädjas av varenda liten mini-sociala sammanhang framöver. Till och med jag som typ har pyttelite social fobi.
Ha en fin kväll och skriv gärna och berätta vad din tolkning är av Genti di mare.
Kram, Doreen