Hunger & Törst i Umeå, you had me at gravad hjort.
Efter min inspelning av Go Kväll i Umeå hoppade jag direkt in i en taxi och mot en restaurang som heter Hunger & Törst där mitt lilla födelsedagsbarn Amina och Henrik väntade. Innan jag åker till en stad så ber jag alltid om restaurangtips på Instagram och då är människor så himla snälla och skriver vad dom tycker är deras bästa matupplevelse i den staden.
Amina hade satt på sig sin fina klänning som hon fått på morgonen i födelsedagspresent och promenerat med Henrik från hotellet till restaurangen.
Hunger & Törst är en restaurang med avsmakningsmeny och har tillhörande dryckespaket och dom har såklart ett alkoholfritt dryckespaket och ett med alkohol.
Jag dricker ju inte alkohol, men det gör Henrik så vi tog helt enkelt ett av varje.
Dryckerna till varje rätt kändes otroligt omsorgsfullt utvalda och som att det har lagts ner mycket tid på att para ihop mat och dryck vad det gäller båda alternativen vilket Dom alkoholfria alternativen presenterades lika seriöst som de alkoholhaltiga, vilket jag uppskattar enormt.
Jag är liksom van vid att man till och med tar bort vinglaset och ersätter det med ett tjockbottnat ful-glas bara för att jag beställer mineralvatten.
Henrik är å andra sidan helt fanatic när det gäller vin (han har drivit ett jättenördigt vinbolag) och blev dö-impad när servitören berättade om restaurangens helt egna gin och sedan följer upp genom att toppa detta med det första vita vinet till risotton som tydligen var magiskt.
Menyn på Hunger & Törst ändras en gång per månad efter vilka råvaror som dom finner intressant för tillfället. Det gäller även dryckerna. Sen kan det förekomma mindre förändringar även från kväll till kväll då menyn är ”organisk” som dom säger. Denna kväll serverade dom en gravad hjort istället är lättrökt vildandbröst som det står på menyn.
Till fördrink får jag och Amina varsin drink som var så god att vi drack upp den innan Henrik fått sin upphälld (därför finns ingen bild). Henrik fick en gin och tonic på deras egen gin som dom tagit fram tillsammans med Mackmyra. Nivån asså?
Ge mig bara en hink av denna ljuvliga soppa.Först ut en helt overkligt god och krämig liten soppa på taggsvamp, trattkantarell och kantarell serverad i en espressokopp. Denna rätt står inte på menyn och kommer ”oanmäld”. Vi hade inte hunnit titta på menyn i förväg och visste inte så mycket så när dom frågar om vi vill veta vad som serveras under kvällen säger vi nej (living on the edge) men vi väljer 5 rätter bland alternativen 3, 5 eller 7 rätter.
När vi går på restauranger med avsmakningsmeny så är jag alltid livrädd att jag ska svälta ihjäl. Det är alltid så pyttepyttesmå rätter och man måste nästan grunda på typ Donken innan.
Här kände jag lugnet när jag såg maten som kom in till grannborden.
Amina var så himla glad att vi äntligen skulle sitta tillsammans och ha hennes födelsedagsmiddag. Katten på hennes klänning är "Choupette", Karl Lgerfelds katt som ärvde allt. Sjukaste man har hört. Katten har såklart ett Instakonto här om du är nyfiken eller har solochvår-ambitioner.
Den första rätten var en kantarellrisotto med brynt smör, miso, toppad med picklade fänkål och två härligt krispiga bollar på kungskrabba. Kungskrabban var galet god, men den picklade lite syrliga fänkålen ihop med den krämiga risotton var magi på sjuka nivåer.
Som nummer två kommer en vackert upplag gravad hjort med picklad rotsellericréme, parmesan, svartkål och körsbärsgelé. Dessa kombinationer var såklart även dom helt perfekta, enkla rena smaker som gifter (hatar verkligen det uttrycket men hittar inte bättre ord) sig helt perfekt. (Denna rätt korar Henrik senare som favorit av allt det som serverades.)
Man ser sammanbiten ut när man är fokuserad. Länge tänkte jag att man kanske lätt hade kunnat låta en av dessa vackra tallrikar glida ner i handväskan men tänkte om.
All mat blev liksom extra snygg på dom snygga faten. Har btw hittat budgetvariant av dom på Rusta.
Efter hjorten kommer en pannstekt marulk med eldad tomatsky (ville be om en bägare av såsen med sugrör typ) citronsmör , savoykål och mandelpotatispuré. Wow här sitter smakerna! Och såsen som sagt , den skulle kunnat ha varit en rätt för sig!
Sista rätten innan desserten är en kryddstekt ugnsbakad oxfilé serverad med glaserade svartröter, en terrin på short ribs (denna fick jag och H inte smaka så mycket av själva då Amina var snabb på att sno denna från våra tallrikar), pumpaemulsion, kantarellreduktion, rökt tomatsmör och potatisterrin.
Vid det här laget börjar vi bli supermätta och när denna generöst tilltagna rätt kom var vi tveksamma om vi skulle orka. Men det rökta tomatsmöret ihop med köttet var en helt magisk kombination och BAM så var tallriken tom.
Det hela avslutades med en härligt salt jordnötsglass, med åkerbärspannacotta, myntakolasås, serverat på en botten av bakad mjölkchokladmousse och toppad med mandelmaräng. Vid det här laget hade Amina däckat och vi hade lovat att väcka henne till desserten. Men efter en sked av denna så blev det ingen väckning och därmed med dessert åt oss.
Jag menar för hennes skull, flickebarnet sov ju ändå så skönt. Synd att väcka henne.
Vi var så nöjda och glada när vi promenerade tillbaka till hotellet i höstkvällen. Nästa gång vi åker till Umeå så ska jag se till att ha ett bokat bord för det var på håret denna gång och jag kan verkligen förstå varför.
Vilken är din bästa matupplevelse och vart hade du den?
Kramar, Doreen