Den perfekta söndagsmiddagen...igen

Söndagsmiddag med lite extra god mat är ett bra avslut på veckan. En god middag som inte kräver för mycket planering är bäst. Vi hinner inte alltid planera vad vi ska äta eller vilka som kommer eftersom vi båda jobbar lite olika och just nu har min sambo Henrik jobbat varje helg. Har man inbokade middagar som hänger över en när man ska livspussla och jobba hela helgen så blir det bara ett enda stor stressmoment. Så oerhört ovärt. Denna helg tryckte vi in lite väl många saker som skulle göras och därför var det som en dröm när vår kompis Vito Ingrosso erbjöd sig att laga mina stora döttrars favoritpasta "pasta limone" (tror den heter så). Mina döttrar åt den på Vitos brors restaurang La Perla på Mallis och har tjatat om den pastan sedan dess. Henrik hade förberett det som skulle bli förrätten redan på morgonen innan vi begav oss till Älta för att döpa min fina vän Markus Granseths son William. Prick 16.00 kom vi hem, ganska exakt kom mina döttrar hem och dom åkte och handlade allt som saknades och sen dök Vito upp och började ta över i köket.

Vårt kök är byggt så att många kan stå och steka/hacka/baka mm utan att krocka med varandra och på så sätt är det en perfekt umgänges yta. Vissa (nämner inga namn) ligger mest i soffan och tittar på medan alla andra förbereder maten.



Här är Henriks pilgrimsmusslor i en dashibuljong som han gör på ett sätt som är så sinnessjukt superkomplicerat så det får man googla om man vill veta hur man gör. Det är typ molekylär matlagning. Han bränner hö och kryddar med askan och har sig. Där skiljer vi oss enormt. Han kan hålla på i evigheters evigheter för att få fram umamismaker osv och jag förstår inte alltid alla smaker eller varför. Just denna förrätt är så jäkla god så att man nästan blir förbannad.



Varför ha en förrätt när man kan ha 600 ? Vito stekte brödskivor i smör (mycket smör) och olivolja för att få till riktigt krispigt bröd som vi sen lade tomatröran på för en perfekt bruschetta ( man får tydligen inte säga brushetta utan brusketta, kan väcka oerhörda känslostormar vid felsägning).

En enda röra och den som inte har huvudansvaret för maten får diska (älskar inte att diska)...

Yaz hyvlade zucchini och varvade flera lager med olivolja och vitlök.

Sen toppar man med parmesan (inget korttidslagrat tjafs).

Min äldsta och yngsta dotter hjälpte inte jättemycket till men tog selfies och det är också viktigt. Vi hade hoppats på att Amina hade glömt att hon lovat oss att göra sin specialefterrätt som hon freestylade till för några veckor sen. Jag tror vi kan ha applåderat den liiite för mycket så nu tror hon väldigt starkt på efterrättens genomslagkraft.



Efter Vitos gigantiska portioner av pasta limone, bruschetta och allt annat så blev det till slut dags för oss alla att tvingas äta polarbröd med musli och hyvlad cocos på. Man måste ta en stor tugga annars kan det upplevas oerhört kränkande, torrheten är att liknas vid att äta krita med frigolit.

Aminas dödligt torra dessert #neverforget