Nationaldagen vid Edsbergs slott är det bästa jag vet.

 

 

Nationaldagen och demokrati 100 år

 



I år igen fick jag och Jakob Stadell äran att jobba med Nationaldagen i Edsbergsparken där hela Sollentuna gick man ur huse för att fira Sverige tillsammans och 100 år av demokrati.

Detta kan vara ett av dom roligare uppdragen jag har äran att få jobba med.



Musiken spelas av symfoniorkester och ett stort band med extremt begåvade musiker under ledning av Marcus Möller. Hela parken fullkomligt gungar och alla, både stora och små vill vara med och sjunga allsång.



Både stora och små älskar att sjunga allsång och när mikrofonen kommer vandrandes så tar alla i från tårna och det är den där lilla extra ingrediensen för an riktigt lyckad Nationaldag.



Kören på scenen är helt overkligt duktiga barn från Kulturskolan under ledning av Ia Stadell.

Ia var även körledare för min mellandotter Yasmine när hon var liten och hon är otroligt duktig och har höga krav på alla i sina körer.

Barnen tycker det är superkul och dom är väldigt duktiga och vana att sjunga framför stor publik och med orkester.

Tack vare barnen glädje och fina sånginsats så får dom verkligen med sig hela publiken och det är ju inte det lättaste när det är tusentals.

Har du som läser detta möjlighet så försök att få in ditt barn i en av Ia Stadells körer. Kvinnan är ett geni och hon får vem som helst att växa i både sång och självkänsla (hittade ingen bild på henne vilket är synd för hon är liksom kreatören bakom hela denna tillställning , skyller på fotografen)



Här fick min lilla Amina sjunga lite i mikrofonen och jag tror att det var låten Goliat av Laleh. Min lilla gullis.



Alla barn både stora och små vill sjunga med på låten Goliat.

Det var så mäktigt när alla barn stämde upp i en rungande allsång om att vara modiga. Både jag och Jakob fick gåshud.



Även dom vuxna ville vara med och sjunga. Trots att det nästan var 30 grader varmt så satt folk i bänkarna mitt i solen för att se allt som hände på scenen och för att få vara med och sjunga tillsammans.



Vi avslutade som alla år med låten "Mitt land" där hela parken joinar händer och sjunger tillsammans om ett öppet samhälle där vi faktiskt kan få mer om vi kan dela.

Just denna sång är en av mina favoriter av dom sånger jag skrivit tillsammans med Christopher Dominique och varje gång jag hör den sjungas på avslutningar och annat så får jag tårar (och lite STIM pengar, ok det var ett skämt).

Skämt åsido det är verkligen en underbar känsla att se och höra alla sjunga den här sången tillsammans och dessutom på en dag då vår demokrati fyller 100 år.

Större än så blir det inte för mig.



När jag och Jakob till slut tackade för oss kändes det som att tiden hade flugit förbi.

Vi hade så himla roligt och Jakob som är en av Sveriges främsta musikalartister sjöng Nationalsången så att inte ett öga var torrt.

Den killen kan sjunga, det är ju för fasiken inte klokt.

Jag har fått frågor kring kransarna och om det var jag som hade bundit dom och svaret är nej.

Jag kan inte binda nåt i hela världen, jag är helt pysselinkompetent.

Dessa vackra kransar är bundna av Franks blommor i Rotebro och det är ett hett tips inför Midsommarafton

Franks blommor i Rotebro, dom bästa floristerna som finns.

Dottern till ägaren av Franks blommor är mina döttrars barndomsvän och hon driver blomsteraffären på Arlanda. Hon och hennes mor band kransarna som jag och Jakob hade på sig och detta handskrivna kort satt på paketet med kransen i.

Mina döttrar har skrivit in mig som "FBI" i sina mobiler (otrevligt ju men samtidigt bra att dom vet att dom flyger under homeland security radar) så deras vänner kallar mig också det ibland, på skoj (eller kanske inte?)

Lycka i sin renaste form

Detta är min fina vän "Jojo". Trots att hon bor i Sollentuna så har jag inte sett henne sen i höstas. Vi ses alltid och framförallt på Nationaldagen men som sagt nu har jag inte sett henne på väldigt länge av särskilda skäl.

När jag kliver av scenen så ser jag henne stå bredvid Henrik i publiken och jag kunde inte sluta krama henne och tårarna bara rann.

Vi har hörts hela tiden men jag har inte kunnat träffa henne.

Nu fick jag se henne, krama henne och ordningen var helt och hållet återställd och jag fick det bästa avslutet på den här dagen.

Note to self: Gud hör bön!

Ha en fin måndag, stor kram Doreen

[netstyle_samarbete_carousel widget=30491]