Kristallengalan= Spanxtrosor som stoppar syretillförseln och ger en kasslerkropp flera dagar efter s

Nu är det dags för Kristallen igen. Det är ju "Oscars" för oss som jobbar med TV.

Jag älskar ju inte stora fester och stora sociala sammanhang så detta är ju nåt jag har extremt blandade känslor inför.

Å ena sidan är det superkul att träffa alla ens kollegor som man jobbat med i snart 17 år men sen är det allt småprat, mingelsnack osv sånt som jag panikar inför.

Jag tänker att snart så släpper det och jag blir sådär vuxen och mingelproffsig som det förväntas att man ska vara men jag tror tyvärr att utveckligen går åt det helt motsatta hållet.

Varje gång jag nämner att jag har socialfobi så säger alltid folk: Men vaaa???Du som är sååå social.

Jag undrar vad den uppfattningen kommer från. Utåt sett kanske jag ser ut som en mingelpingla och det är väl bra i så fall .

Min värsta är om nån ber mig hålla ett tal eller typ vara toastmaster, då dör jag. Skulle aldrig någonsin förstöra någons viktiga dag med att ta på mig den rollen.

Åter till Kristallen så finns det ytterligare ett moment som jag panikar över och det är införskaffandet av klänning.

Ingen människa kan förstå hur små storlekar ALLA klänningar har som finns på showrooms och olika pressagenturer.

Ingen vet heller hur många SPANX och andra tryckainfett-anordningar det krävs för att ens försöka komma i en sån klänning.

Blodtillförseln stryps, man kan absolut inte sitta för då går det åt helskotta med allt och man ser ut som en kassler två-tre dagar efter att man tagit av sig dom.

Jag orkar liksom inte riktigt med hela den proceduren. Den tar slut på allt syre i mitt universum.

Nu ska jag i alla fall ut och reka klänning alldeles för sent i vanlig ordning (flera pressrum har sagt att TV4 har varit där och tagit alla klänningar redan. Fräscht TV4).

Här är några klänningar som har lånats genom åren.

Denna lånade jag av By Malina inför att jag åkte för SVTs räkning till NY och delade ut en Kids Emmy.

Sekunden innan jag skulle hoppa in i taxin från make up artisten (Krister som sen blev min BFF) upptäckte jag att urringningen var helt absurd och tvingade Krister att låna ut denna fjädergrej som han egentligen hade lovat nån annan den kvällen.

Hellre Fraggel än TuttLisa.



Här nedan är förra årets Krsitallengala där jag delade ut pris och fick låna en klänning av butiken Milagro.

Dom har dom vackraste klänningarna jag någonsin sett och blev tipsade om dom av min glammiga väninna Gunilla Von Platen som var min "partner in crime" denna afton och under miljontals klänningsprovningar.

Här kom jag in på scenen på Cirkus och sjöng och hade mig och det var ett släp som jag hela tiden trampade på samt att klänningen trots mina skyhöga klackar var för lång så den snubblade jag på hela tiden också.

Just denna kväll, inför just denna publik hade jag älskat att inte ramla på fejjan iklädd en glittrig syrian-bröllop klänning.

Hade aldrig hämtat mig från det.



På bilden nedan har jag en blå/grå spetsklänning från Valerie. Ärmarna var helt rätt längd för att skippa exponera mina ölmage-armar. När det är Världens barn galan så behöver tittarna fokusera på annat.



Fick mycket bra betyg för den klänningen och det är tack vare min stylist inför galan Charlotte Axenström.

Tofsen var så tung att jag håll på att ramla baklänges så jag fick försöka att inte bara fokusera på manus utan även balans.

Cred till Micke min smink och hår för galan som letade så mycket efter rätt metod att sätta denna tofs på jordens mest hårömma människa så att eran fick ett namn av honom:

#tofsgate.



På denna bild står jag i min matsal (ok har kanske ingen mat-SAL men ni fattar) i en klänning från Anna Holtblad. Den kräver inga spanx och därför älskar jag den gränslöst.



På denna bil är jag och Micke B på en biopremiär och jag har lånat en mkt oklar klänning från nån PR byrå.

Helt otroligt överklädd för en bio premiär men man lär sig så länge man lever.

Tror att jag ljög att jag skulle på bankett efter för att inte verka som att jag aldrig varit på bio förut.

Indiana Jones - Mikael Bindefeld, Bindefeld ab och Doreen MŒnsson, programledare.

Här är jag med Mikael igen och denna gång var det Polarpriset. Minns inte vad designern hette som gjorde denna vackra klänning men det var Mikael som satte ihop mig med henne.

Noll spanx och fixad av världens bästa Metha Griffins



Ok här är en bild från Idolfinalen som jag och Hannah jobbade med. Jag skyller allt på Hannah, allt var hennes idé.

Vi såg ut som vi rymt från en bröllopstårta i nån håla i Nevada.

Hannah ser tyvärr bra ut i allt vilket förstärkte min trailertrash-fashionrisk-look.



Detta är en bild från Kristallen 1845. Jag skrik-skrattar när jag ser den här bilden.

Detta är Handmaids tail kvinno-outfiten för dom där kvinnorna som inte föder barn själva.

Dom som har det lite bra förutom att dom hade haft råd att fixa längden på klänningen så att den inte såg ut att vara lånad av nåns mamma.



Här är från Guldbaggen och då körde jag återvinning av "Världens barn" klänningen.

Fick skit i nån tidning för att jag hade klockan på mig men pleaseeee man måste hålla koll på tiden så att klockan inte hinner slå 12 mitt i festligheterna.



Konstig klänning som jag köpte i en mega lyxbutik i Vegas på rea.

Det är för mig ett återkommande fenomen. Är det är svindyr butik med sjuk rea så handlar jag oavsett för att då känner jag mig lite rik. Trots att mönstret ser ut som nåt från "Pojken med guldbyxorna".



Här kommer guldbaggen igen. Smycken från Emma Israelsson.Smink och hår Metha Griffins

Här är en annan Kristallengala.

Jag har en klänning från Filippa K och en skinnjacka ifall jag skulle börja frysa kanske från By Malina.

Hår och smink igen Metha Griffins.

Jag ber tydligen på bilden. Ler-ber.



Ja där var några gala memory lanes. Nu ska jag ut i lånaklänningdjungeln och försöka hitta nåt som jag kan klämma in mig i.

Wish me luck och ha en svinbra måndag.