CHILDRENS CLIMATE PRIZE 2018 - EN GALA FÖR MILJÖHJÄLTAR
Vilken fantastisk kväll jag fick uppleva igår i den Gyllene salen i stadshuset, där vi firade årets vinnare av Childrens Climate Prize. Priset gick till en 13-årig pojke från Arequipa Peru som heter Jose Adolfo. Han startade sitt eco-bank-initiativ redan som 7-åring och i går kväll fick han ta emot pris i Stockholm inför en stående publik med applåder som aldrig tog slut.
I årets jury satt jag tillsammans med bland annat geniet Micael Dahlen, professor i ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm. Ett av många skryt om honom är att han bland annat har erhållit Mensapriset. Jag undrar när jag ska få det priset, har dom ens mitt nummer? Om inte så kan det vara därför ingen hört av sig än? Juryns ordförande är Johan Kuylenstierna som kort och gott är den mäktigaste mannen i miljösverige.
Underhållningen bestod av ljuvliga Mariette som också skrivit ledmotivet till galan och hon har uppträtt varje år på utdelningen av CCP. Mycket viktigt att ni går in och lyssnar på låten "Next generation calls" får gåshud varje gång. Uppträdde gjorde även Ola Salo , Sveriges främsta manliga artist, jo så är det. Killen är ett geni.
Maten som serverades var helt vegansk och gudomligt god (jag är inte helt avigt inställd till veganskt, man kan äta utan att känna att döden ligger runt husknuten).
Här är hela juryn och programledare för kvällen var ingen mindre än Lydia Cappolicchio (hur snygg är hon? Ser dessutom ut som evigt 30. Ungdomselexir?).
Inte för att va sån men jag har faktiskt också varit programledare för Childrens Climate Prize och här som bildbevis kommer en bild på mig och det årets prisutdelare Isabella Lövin (klimatminister ). Det kanske inte syns men jag höll på att svettas ihjäl i skinnjackan men hade minutrarna innan jag skulle gå upp på scenen upptäckt livets största fläck på framsidan av klänningen. Glömt att kema antar jag från sist jag använde den. Livspusslet...
I brist på barnvakt så släpade vi med Amina 6 år som älskade den veganska maten och Mariette. Veganglassen var inte lika älskvärd men det gjorde inte så mycket för då fick mamma lite mer (så små portioner på snofsiga tillställningar).
Röda mattan var en grön matta av riktigt gräs. Snyggt men halkigt . Försökte deala till mig den innan jag drog (har ju stor trädgård och kan alltid ta en och annan gräsmatterulle om det bjuds ) men utan framgång.
Det blev en helt fantastisk kväll med tårar, underhållning, god mat och ett stort varmt hopp om framtiden.
Ikväll ska jag på Julbord med snygga Gabriel Forss, undras om jag kan tvinga honom att sjunga julsånger medan jag äter. För att komma i stämning liksom?
Frid
Doreen