VABRUARI BE GONE ALREADY!!!

 
Amina har varit sjuk sen i måndags . Sådär sjuk så att man inte kan lämna rummet. Jag har min absolut stressigaste period just nu med inlämningar av programförslag som ska pitchas. Jag jobbar med utveckling av program för flera olika produktionsbolag och måste ha möten med dom för att stämma av att jag skriver är åt det håll som dom önskar. Vi utvecklar ju tillsammans . Samtidigt som jag har alla mina deadlines så är min sambo Henrik i en fas där han förbereder för att filma. Detta inbär möten med hans producenter, möten med byrån, bestämma vem som ska vara director of photography , han ska komma på vilka skådisar han vill ha så att castingbyrån kan börja jobba, scenograf osv osv. Detta innebär att hans jobb är mer akut och jag måste vara hemma och vabba .

Jag kan verkligen inte sitta och skriva för även om Amina sover så vaknar hon direkt om jag börjar hålla på med datorn. Jag kan inte ta samtal och knappt gå på toaletten

Amina är bortskämd med att vi alltid lyssnar på henne och att hon alltid får fullt fokus och prioriteras i allt. Detta gör det svårt att lämna henne till nån annan för det är ingen som orkar hålla den nivån och när hon är sjuk är det ju 100 ggr värre .

När min mormor levde kom hon alltid hem och tog hand om mina barn när dom var sjuka och jag var tvungen att jobba.

När man kom hem hade hon lagat mat, städat och tvättat .

Hon var verkligen bitvis en jobbig människa men man kunde räkna med henne ner det krisade.

Jag hittade en lapp i köket igår där hon hade skrivit upp hur man satte igång diskmaskinen.

Hon ville göra rätt och bad mig visa exakt hur jag vek vår tvätt och hur jag ville ha det. Det där är unikt. Det finns dom som gärna hjälper till men i så fall på deras sätt eller inte alls. Sån hjälp vill man ju inte ha. Som om att man skulle hjälpa nån att flytta men tänker bestämma själv i vilka lådor man lägger sakerna.

Jag är nog likdan , jag hjälper gärna vänner och döttrar när dom har det kaosigt, städar , tvättar , utfodrar hästar osv. Jag vet hur glad man blir av sånt. Då försöker jag ta all information om exakt hur det ska utföras för att det verkligen ska bli en avlastning. Annars har man ju inte hjälpt till.

Sen är jag nog lite som min mormor att jag blir glad över att ha avlastat någon och känner inte att jag "minsann har hjälpt till" och "det ska man minsann inte ta för givet".

Tacksam över att jag har den inställningen.

Nu ligger Amina med ipaden (som hon annars bara få ha väldigt korta stunder i taget) och då passar jag på att dammsuga vår fula 1990-tals soffa.

Jag kan inte bara gå hemma och inte få nåt gjort , det gör mig galen. Dammsuga soffan är ett hat-projekt, att byta till alla olika munstycken till dammsugaren som behövs för att det ska bli en ren soffa är dödens tråkigt.

 
Medan jag städar på nedervåningen så har jag bäddat ner Amina i sovrummet och öppnat fönstren på vid gavel för att vädra all form av sjukdom (mer psykologiskt än framgångsrikt). Hon har en varm filt och en brinnande brasa så att hon inte fryser.

Jag undrar vad Amina skulle tycka om min mormor ? Hon skulle nog tycka att hon var för högljud och hetsig men hon skulle säkert gilla hennes tålamod med att tex baka bullar i timtal. Jag kanske ska bli lite mer bullbakande , jag har verkligen bara tålamod för chokladbollar men jag ska försöka anstränga mig . Jag vet hur hon älskar när man gör nåt med henne länge och fokuserat. Sticka, baka , pyssla och allt sånt som jag verkligen får panik av. Hon älskar lugna personer med lugnt tempo (dvs inte jag, mer hennes pappa) så jag ska försöka bjuda på fler tillfällen med sånt mode .

 
​Här kommer en efter bild på nystädad soffa. WOW!!!!! Vilken skillnad!!!!!

Ok , skojar men jag vet åtminstone om att den inte längre har olika chips och brödsorter mellan kuddarna samt äckliga buntar av olika hårstrån(kan vara mitt äckligaste i livet, hår).

Min soffa är ju extremt avskyvärd men jag har löst dilemmat tills vidare med 900 olika kuddar från HM och Ikea .

Bordet är mitt vardagsrums räddning och kommer från Svenskt Tenn, jag känner att det känner en sorg över att behöva stå bredvid den där soffan.

Ljusstakarna är från HM , doftljus från Molton Brown och dricksunderläggen är en födelsedagspresent från min mor också från Svenskt Tenn. Den guldfärgade skålen med lock är också ett doftljus (kan man ha för många?) är från Jonathan Adler och kommer från butiken "Anna i Silverdal"