SMÅBARNSFÖRÄLDRAR VS HUSDJURSÄGARE

I min ålder så har man inte så många som man pratar längre stunder med på telefonen. Tiden finns liksom inte, men det gör att samtalen blir väldigt komprimerade och innehållsrika.

Båda parter vet ju att tiden är knapp och allt måste få plats i samtalet innan det avslutas.

Några saker som samtalen inte få innehålla är detaljer kring:

Sjuka barn

Vad ens barns lärare sa om ens barn på ett utvecklingssamtal (ingen bryr förutom barnets förälder)

Vad ens barn har gjort eller gör just nu

Långa prat om saker man inte hittar eller bussar/tåg/tider som missats

Långa samtal om vad kompisar till den ene parten gjorde/sa/köpte eller åt sist hen hängde med dom då detta är människor man inte ens vet vilka dom är och aldrig träffat

OCH vad ens husdjur har gjort eller inte gjort, reagerat på, viftat på svansen till, hudutslag osv (ingen bryr sig förutom djurets ägare).

Jag har dock märkt att en tyst regel hos småbarnsföräldrar är att man besvärar inte andra som inte är småbarnsföräldrar med prat om just ens småbarn, men folk med husdjur kan verkligen gå loss på helt oanade nivåer om vad deras djur upplevt under dagen.

Är det för att man inte delar DNA som det känns mer tillåtet att uppta långa stunder av ett begränsat samtal med detaljer kring tokigheter ens husdjur gjort under dagen?

Jag vill liksom förstå.

Den här morgonen och förmiddagen har jag spenderat på Karolinskas barnakut med Amina.

Det var såklart inte en trevlig upplevelse men nu ska jag snart ringa mitt dagliga samtal till min kompis och det finns inget i mig som lockas att prata om sjukhusbesöket.

Jag vill mest veta hur det gick på gårdagens date och om det blir nån tennis i helgen?

Hela det pratet kommer att ta 45 minuter och vi har max 20 så jag ska inte berätta om sköterskan på KS imorse med helt galet för mycket botox i pannan men som ändå var väldigt vacker och hade livets hår som tog blodproven på Amina.

Jag ska inte heller berätta att vart annat ord hon sa var på fejkad bred Södern-amerikanska, som att hon ville att man skulle fråga om hon kanske ev var lite amerikan.

Alla sådana avvikande beteenden är annars älskvärda samtalsämnen, men har man bara 20 min så får man sålla i innehållet.

Min plan är att nästa gång husdjurskompisar sätter igång med långprat om vad deras djur gjort/tänkt/kommer göra osv så ska jag börja facetimea och visa några av dom 3000 teckningar som Amina ritat som ligger i en byrå i vårt vardagsrum.

Jag tänker att man kan prata om hur hon nog tänkte vid val av färg och motiv osv.

Finns mycket att säga om det och letar jag riktigt noga så har vi nog några loombands armband som jag kan visa och prata lite om också.

 

Nu ska jag pyssla om min sjukling.

Kramar och ha en fab torsdag

[netstyle_samarbete_carousel widget=29841]