Middag hos min dotter Yasmine (Hayat, the battle is on).
I förrgår hände det! vi var bjudna hem till Yasmine på middag. Jag åkte från tv4 lite tidigare för att hinna och hämta Amina från fritids och sen bar det iväg tillbaka till stan för Yaz hade lagat middag till oss. När vi kommer till hennes port så får vi vänta för att hon är nere i tvättstugan (klassiker).
Det är så kul att komma hem till sina barn och se hur fint dom har det och vilka duktiga värdar dom är. Yasmine hade dukat fram tilltugg i sitt vardagsrum med goda ostar och nån korv. Hon hade gjort så himla fint hemma.
Jag vet att hon kanske inte den mest ordningsamma i syskonskaran men idag var hela hemmet så fint fixat och det är ju så himla kul att komma hem till någon som verkligen ansträngt sig för att göra fint. Dessa snygga kuddar som hon köpt på Zandvoort passade perfekt ihop med hennes överkast.
Yaz säger alltid att hennes stil inte är som Hayats eller som min, enligt henne är hon mer LA. Hon älskar bling och det passar hennes personlighet. More is more.
Till varmrätt blev det lax som är Yaz favoritprotein. Hon hade placerat laxfiléer på färska spenatblad och täckt filéerna med röd pesto. Sen hällde hon havregrädde ovanpå och sist riven ost på toppen.
I köket står Jungfrun och vakar vid fönstret.
Laxen var så himla god och den serverades med kokt potatis som hon pressade genom en stor potatispress på varje tallrik. Till detta serverade hon en god tomat och mozarellasallad.
Till efterrätt serverade hon den största skålen med jordgubbar och en stor skål med körsbär. Hon hade tydligen åkt hem tidigare från jobbet för att hinna rensa alla jordgubbar. Så himla fint!!!!
Amina fick sova kvar hos Yaz för dagen efter skulle Yasmine operera en tand i Sollentuna. Tydligen får man inte äta annat än flytande på en vecka efter operationen så det var bra att köra en brakmiddag precis innan. Igår låg hon i sitt gamla rum och tittade på film för att försöka flytta fokus från den enorma smärtan efter operationen. Trots starka värktabletter så var smärtan enorm. Inte så kul.
Henrik gjorde grön ärtsoppa som han mixade så att den var helt slät till henne och Amina sprang upp och ner med glass och vatten. Jag lade mig också där nere hos henne för att hålla kolla på att hon inte somnade liggandes ner med huvudet eftersom värktabletterna är dom starkaste som finns och jag har lite panik inför att hon skulle kräkas och inte vakna om hon skulle spy.
Mitt i natten väcks jag av Henrik som ber mig komma upp och då ser jag att jag ligger ensam i sängen. Ungen hade fått skjuts av storasyster hem till sig, otacksamma barn asså.
Skoja bara!
Nu väntar jag bara samtal från henne om hur natten varit. Frågar hon mig ska jag självklart meddela henne om hur jag minsann låg helt ensam i hennes rum utan kudde och täcke helt i onödan. Det är nämligen en förälders uppgift i livet att ibland lite då och då sätta på sig en gigantos offerkofta.
Nu ska jag jobba vidare, ha en fab dag i solen.
Kramar, Doreen
Det är så kul att komma hem till sina barn och se hur fint dom har det och vilka duktiga värdar dom är. Yasmine hade dukat fram tilltugg i sitt vardagsrum med goda ostar och nån korv. Hon hade gjort så himla fint hemma.
Jag vet att hon kanske inte den mest ordningsamma i syskonskaran men idag var hela hemmet så fint fixat och det är ju så himla kul att komma hem till någon som verkligen ansträngt sig för att göra fint. Dessa snygga kuddar som hon köpt på Zandvoort passade perfekt ihop med hennes överkast.
Yaz säger alltid att hennes stil inte är som Hayats eller som min, enligt henne är hon mer LA. Hon älskar bling och det passar hennes personlighet. More is more.
Till varmrätt blev det lax som är Yaz favoritprotein. Hon hade placerat laxfiléer på färska spenatblad och täckt filéerna med röd pesto. Sen hällde hon havregrädde ovanpå och sist riven ost på toppen.
I köket står Jungfrun och vakar vid fönstret.
Laxen var så himla god och den serverades med kokt potatis som hon pressade genom en stor potatispress på varje tallrik. Till detta serverade hon en god tomat och mozarellasallad.
Till efterrätt serverade hon den största skålen med jordgubbar och en stor skål med körsbär. Hon hade tydligen åkt hem tidigare från jobbet för att hinna rensa alla jordgubbar. Så himla fint!!!!
Amina fick sova kvar hos Yaz för dagen efter skulle Yasmine operera en tand i Sollentuna. Tydligen får man inte äta annat än flytande på en vecka efter operationen så det var bra att köra en brakmiddag precis innan. Igår låg hon i sitt gamla rum och tittade på film för att försöka flytta fokus från den enorma smärtan efter operationen. Trots starka värktabletter så var smärtan enorm. Inte så kul.
Henrik gjorde grön ärtsoppa som han mixade så att den var helt slät till henne och Amina sprang upp och ner med glass och vatten. Jag lade mig också där nere hos henne för att hålla kolla på att hon inte somnade liggandes ner med huvudet eftersom värktabletterna är dom starkaste som finns och jag har lite panik inför att hon skulle kräkas och inte vakna om hon skulle spy.
Mitt i natten väcks jag av Henrik som ber mig komma upp och då ser jag att jag ligger ensam i sängen. Ungen hade fått skjuts av storasyster hem till sig, otacksamma barn asså.
Skoja bara!
Nu väntar jag bara samtal från henne om hur natten varit. Frågar hon mig ska jag självklart meddela henne om hur jag minsann låg helt ensam i hennes rum utan kudde och täcke helt i onödan. Det är nämligen en förälders uppgift i livet att ibland lite då och då sätta på sig en gigantos offerkofta.
Nu ska jag jobba vidare, ha en fab dag i solen.
Kramar, Doreen
Offerkoftan är en bästa koftan för att få något tillbaka av allt jag ger och ger och ger (iaf enlig mig själv) Hur ska de annars lära sig att jag är mamman som sitter ensam och väntar med fikat när jag fyller år, eller hur går den där sången? :) "Det är ju inte som att morsdag/födelsedag/alla hjärtans dag/julafton kommer som en chock varje år, nog borde ni väl minnas hon som låg 30 timmar i svåra smärtor på BB" :D. Nej jag drar inte fram koftan ofta, bara när jag känner mig osedd. Typ när diskmaskinen bör plockas ur eller högen med rena kläder fortfarande ligger kvar och inte får följa med dem in på rummet efter 4 dagar.
Enig i allt! Man behöver mer noga belysa fenomenet att inte ta med sig kläder som ligger här och där. finns det psykiatrisk själ att söka för det eller bidrag för oss som behöver leva med det?