Henriks födelsedagsmiddag blev såklart skaldjur
Stressen inför Henriks födelsedagsmiddag var overklig. Jag hade ett möte i Alvik av alla ställen med två kursare och Henrik var i stan för att fixa några saker. Jag skulle hinna hem och göra fint, ta emot ett bud med skaldjur från Skaldjurdirekt och slå in paket innan han kom hem.
Jag fastnade såklart i fredagstrafik och fick samtal av Henrik som sa att han snart var hemma. Det blev att ljuga ihop en lista av 9 miljoner olika saker som måste inhandlas så att han höll sig upptagen ett tag och borta från vårt hem.
Yasmine hann hem innan mig och tog emot budet med skaldjur (för dom vill man gärna inte ha stående utanför dörren i minusgrader). Jag kom strax efter och satte igång att panik-duka.
Just panik-duka har jag en väldig rutin på så det gick bra. Skumpan hanns läggas i ishink och dukningen blev helt färdig med linneservetter på varje tallrik.
Jag älskar lila och jag älskar tygservetter, kunde jag så skulle jag typ va en tygservett själv.
Varje gång jag serverar skaldjur så är jag livrädd att det ska bli för lite, att man nån inte ska bli mätt så jag vill gärna fylla ut med en massa ostar och rostat bröd med kaviar och annat.
Det blev en köpes-aioli med chili men den smakade hur bra som helst trots att det inte var hemlagat. Gräddfilen var såklart kärnad hemma och mjölkad av korna på baksidan.
Krabbklorna var som vanligt helt otroliga!
Den största diskussionen runt bordet denna kväll var varför vi som ändå äter skaldjur ofta inte har riktiga skaldjursbestick. Vi använder liksom helt orimliga verktyg för att kriga oss in genom pansarskal och får inte ut nåt ändå utan att nästan stryka med,
The claw!
Havskräftor är ju en stor favorit helt klart. Jag tänker alltid att jag ska gratinera dom i ugnen för det är ju så stört gott men det blir aldrig av, man vill liksom äta dom direkt.
Det fina lila porslinet kommer från Mateus och passar så otroligt bra ihop med denna duk och servetter från Himla. Extra fint blir det när man serverar havets läckerheter och skalens fina färger mot det lila.
Är man 675 år gammal om man gläds av färger på mat och dukning? Borde man hoppa i en å typ om man ligger på gränsen hela tiden att säga saker som: Man äter även med ögat?
Vem är jag ens? Min mormor?
Alla skaldjur länsades från faten och självklart rostas alla skal och görs fond på, det är sen dö-gammalt.
Dessert gjordes av Yaz och Nicolas, det blev "Mamma Winthers pannacotta" från min kokbok "Doreens trädgård & kök".
Detta blev en mycket lyckad middag som slutade med att jag satt och jobbade inför ett jobb som jag gjorde i lördags. Ett superroligt uppdrag där jag höll en kurs i kamerateknik och programledarregi för ett gäng underbara skådisar och regissörer.
Berättar mer om det i ett annat inlägg.
Ha en fin kväll, kram Doreen
Jag fastnade såklart i fredagstrafik och fick samtal av Henrik som sa att han snart var hemma. Det blev att ljuga ihop en lista av 9 miljoner olika saker som måste inhandlas så att han höll sig upptagen ett tag och borta från vårt hem.
Yasmine hann hem innan mig och tog emot budet med skaldjur (för dom vill man gärna inte ha stående utanför dörren i minusgrader). Jag kom strax efter och satte igång att panik-duka.
Just panik-duka har jag en väldig rutin på så det gick bra. Skumpan hanns läggas i ishink och dukningen blev helt färdig med linneservetter på varje tallrik.
Jag älskar lila och jag älskar tygservetter, kunde jag så skulle jag typ va en tygservett själv.
Varje gång jag serverar skaldjur så är jag livrädd att det ska bli för lite, att man nån inte ska bli mätt så jag vill gärna fylla ut med en massa ostar och rostat bröd med kaviar och annat.
Det blev en köpes-aioli med chili men den smakade hur bra som helst trots att det inte var hemlagat. Gräddfilen var såklart kärnad hemma och mjölkad av korna på baksidan.
Krabbklorna var som vanligt helt otroliga!
Den största diskussionen runt bordet denna kväll var varför vi som ändå äter skaldjur ofta inte har riktiga skaldjursbestick. Vi använder liksom helt orimliga verktyg för att kriga oss in genom pansarskal och får inte ut nåt ändå utan att nästan stryka med,
The claw!
Havskräftor är ju en stor favorit helt klart. Jag tänker alltid att jag ska gratinera dom i ugnen för det är ju så stört gott men det blir aldrig av, man vill liksom äta dom direkt.
Det fina lila porslinet kommer från Mateus och passar så otroligt bra ihop med denna duk och servetter från Himla. Extra fint blir det när man serverar havets läckerheter och skalens fina färger mot det lila.
Är man 675 år gammal om man gläds av färger på mat och dukning? Borde man hoppa i en å typ om man ligger på gränsen hela tiden att säga saker som: Man äter även med ögat?
Vem är jag ens? Min mormor?
Alla skaldjur länsades från faten och självklart rostas alla skal och görs fond på, det är sen dö-gammalt.
Dessert gjordes av Yaz och Nicolas, det blev "Mamma Winthers pannacotta" från min kokbok "Doreens trädgård & kök".
Detta blev en mycket lyckad middag som slutade med att jag satt och jobbade inför ett jobb som jag gjorde i lördags. Ett superroligt uppdrag där jag höll en kurs i kamerateknik och programledarregi för ett gäng underbara skådisar och regissörer.
Berättar mer om det i ett annat inlägg.
Ha en fin kväll, kram Doreen