Hemma med sjukt barn = baka trots stora bakkunskapsbrister
11:21•
2019-11-07•
Familj och vänner
Middagstips och Recept
Amina har varit hemma med mig i veckan och då kom önskan om att baka bullar upp.
Vi hade pratat mycket om min mormor eftersom vi var på hennes grav i söndags och varje gång hon nämns så pratar både jag och mina andra döttrar om hennes bullar.
Hennes bullbakande gjorde att jag alltid slapp. Hon hade ett enormt tålamod med bakande barn och fann en sån glädje i att baka med dom och det kände dom såklart.
Därför älskade dom att baka med mormor och älskade även hennes kladdiga (för det var dom) bullar.
Jag vill gärna vara den personen för Amina. En sån som tålmodigt bakar med henne och som gör så att hon tycker att bakande med mig är kul.
Det finns bara ett problem och det är att jag avskyr att baka.
Det tar för lång tid men jag vill såklart anstränga mig för hennes skull så därför fick det bli ett bullbak trots allt.
Ekologiskt mjöl såklart
Jag kommer aldrig ihåg vad vi har för ingredienser hemma så jag sätter ofta igång bak som avslutas mitt i pga ingrediens brist.
Därför blev jag otroligt lycklig när jag fann detta paket i vårt källarskafferi (jag vet, bara Emil i Lönnebergas mamma och jag har ett källarskafferi).
Fingervarm ska mjölken vara
Amina ville fylla bullarna med chokladsås så mina goda kola, vanilj och chokladsåsburkar kom till användning.
Korta människor får sitta på bakbordet
Allt gick rätt bra förutom att jag glömde smula ner jästen i mjölken.
Det ska tydligen vara viktigt så vid detta stadie så visste jag inte riktigt hur allt skulle sluta och började i huvudet hitta sätt att komma ur detta på ett sätt som gjorde att Aminas besvikelse skulle minimeras.
Platta bullar kanske är lättare att äta? Man kanske då kan få äta fler?
Fokus
Det här med att kavla är inte så roligt som man kan tro. Det är tidsbegränsat hur länge roligheten håller i sig.
Här är det enormt fokus det kavlas i alla fall men det är också här jag inser att dom tre andra degarna som ligger där på bakbordet nog inte kommer att kavlas ut av Amina.
Barnprogramspaus
Min mormor tömde ett helt smörpaket på dom utkavlade degarna men det jag tror att hon gjorde som jag nog missat var att smöret ska vara rumstempererat.
Jag försökte först breda ut kylt smör så det blev ju gigantiska hål i hela degen.
Självklart löste jag det utan synbar irritation för att hålla bakstämningen uppe.
Plåt två blir alltid med abnormt stora bullar pga dalande bak-entusiasm
Första plåten var lika stora bullar i normal lagom storlek och plåt två (den på bilden) blev gigantiska megabullar för att avsluta evighetsbaket.
Hursomhelst så blev bullarna goda och Amina blev nöjd och det är det som räknas.
Nu ska det bli roligt att baka igen om 1-2 år.
Här kommer receptet som är från Ica och tänk till både en och två gånger innan du sätter igång.
Det ser roligare ut på bild.
Vad bakar du med ditt/dina barn?
Kram, Doreen
Vi hade pratat mycket om min mormor eftersom vi var på hennes grav i söndags och varje gång hon nämns så pratar både jag och mina andra döttrar om hennes bullar.
Hennes bullbakande gjorde att jag alltid slapp. Hon hade ett enormt tålamod med bakande barn och fann en sån glädje i att baka med dom och det kände dom såklart.
Därför älskade dom att baka med mormor och älskade även hennes kladdiga (för det var dom) bullar.
Jag vill gärna vara den personen för Amina. En sån som tålmodigt bakar med henne och som gör så att hon tycker att bakande med mig är kul.
Det finns bara ett problem och det är att jag avskyr att baka.
Det tar för lång tid men jag vill såklart anstränga mig för hennes skull så därför fick det bli ett bullbak trots allt.

Jag kommer aldrig ihåg vad vi har för ingredienser hemma så jag sätter ofta igång bak som avslutas mitt i pga ingrediens brist.
Därför blev jag otroligt lycklig när jag fann detta paket i vårt källarskafferi (jag vet, bara Emil i Lönnebergas mamma och jag har ett källarskafferi).

Amina ville fylla bullarna med chokladsås så mina goda kola, vanilj och chokladsåsburkar kom till användning.

Allt gick rätt bra förutom att jag glömde smula ner jästen i mjölken.
Det ska tydligen vara viktigt så vid detta stadie så visste jag inte riktigt hur allt skulle sluta och började i huvudet hitta sätt att komma ur detta på ett sätt som gjorde att Aminas besvikelse skulle minimeras.
Platta bullar kanske är lättare att äta? Man kanske då kan få äta fler?

Det här med att kavla är inte så roligt som man kan tro. Det är tidsbegränsat hur länge roligheten håller i sig.
Här är det enormt fokus det kavlas i alla fall men det är också här jag inser att dom tre andra degarna som ligger där på bakbordet nog inte kommer att kavlas ut av Amina.

Min mormor tömde ett helt smörpaket på dom utkavlade degarna men det jag tror att hon gjorde som jag nog missat var att smöret ska vara rumstempererat.
Jag försökte först breda ut kylt smör så det blev ju gigantiska hål i hela degen.
Självklart löste jag det utan synbar irritation för att hålla bakstämningen uppe.

Första plåten var lika stora bullar i normal lagom storlek och plåt två (den på bilden) blev gigantiska megabullar för att avsluta evighetsbaket.
Hursomhelst så blev bullarna goda och Amina blev nöjd och det är det som räknas.
Nu ska det bli roligt att baka igen om 1-2 år.
Här kommer receptet som är från Ica och tänk till både en och två gånger innan du sätter igång.
Det ser roligare ut på bild.
Vad bakar du med ditt/dina barn?
Kram, Doreen
1
Så roligt inlägg! Mitt i prick! Hög igenkänning på detta.........
Tusen tack för att du ger dig till känna så jag vet att jag inte är solo i detta. Ha en fin dag och vi är sjukt duktiga på svinmycket annat