Avslutade och började året liggandes sjuk i mitt sovrum.

God fortsättning bästa bloggläsare!

Dagen innan Nyår kom den där känslan av att nu är det lång-influensa på gång. Jag gick upp till vårt sovrum och tände brasan och lade mig på sängen för att vila.

Blev kvar däruppe i 4 dagar, tyvärr även över Nyårsafton.

Detta är anledningen till noll inlägg på bloggen, sorry för det.

Världens finaste sjuksköterska

Amina var i full gång och fixade inför Nyårsmiddagen och sprang titt som tätt upp till mig med Alvedon, kaffe, mat och då och då bjöds det på olika former av underhållning.

Här fick jag en lång högläsning om en tjej som hade fel ridkläder på sig. Mycket spännande och kommer inte avslöja hur det slutade.

Underhållning i form av högläsning ur hästbok.

För första gången någonsin kunde jag höra hur det stökades därnere i köket utan att lockas av att gå ner och kolla vad som händer och vad dom gör.

Normalt sett om jag är lite sjuk så ligger jag på soffan där nere så att man slipper känna sig ensam. Vårt vardagsrum sitter ihop med matsal och kök så soffan är bästa platsen om man vill hänga med.

Den här gången ville jag bara ligga med dörren stängd till sovrummet.

Jag har och fick så sjukt dåligt samvete mot Amina och resten av familjen för att alla höll ju på att fixa iordning en fantastisk skaldjursmiddag i köket och när det väl var dags att äta så kom jag ner och gick direkt upp efteråt.

I vår familj gör vi en stor grej av alla middagar, dukningen, matlagningen, tänder ljus överallt osv. Nu var jag helt bortkopplad och oengagerad och det drog ner stämningen för alla minst sagt.

Jag gick i alla fall ner till det dukade bordet och försökte vara lite härlig, detta med blandad framgång.



Skaldjur och truffle fries är det bästa jag vet men inte just denna dag.

Amina stod för desserten och hon hade lagt ner hela sitt hjärta i den uppgiften.



Så min Nyårsafton blev inte så festlig. Sen fortsatte dagarna i sängen i mitt sovrum med brasa och mitt favoritprogram (som jag inte står för att jag älskar) 90 Days to wed.

Middag i sängen

Jag lever i en familj med feeders så det gick ingen nöd på mig.

Här är hon igen, den glada sköterskan på morgonronden.

Min skötesrka dök upp med allt jag kunde tänkas behöva och min andra dotter Yasmine kom upp med en bricka full av mango i bitar, blåbär, popcorn, choklad och allt möjligt.

Min äldsta dotter Hayat skickade sms hela tiden med förslag om SPA, fotvård, manikyr osv. När någon i familjen blir sjuk så går hon igång som eventansvarig för att man inte ska känna sig ensam/ledsen osv.

Här är ett av många sms (tänk att jag då ligger sjuk och knappt går ner till nedervåningen):



Dra till London är kanske inte det som lockar mest när man är dålig men A for effort.

Istället fortsatte underhållningen på hemmaplan. Högläsning, mat, 90 Days to wed och sen repeat.

Högläsning igen

Jag hann se den där lila himlen.

Hann se den magiska himlen.

Mat igen.

Mat igen osv

Jag försöker inte gegga om att det har varit synd om mig snarare flasha med hur skittråkigt jag har haft i lite av en evighet.

Insikten från detta är att jag är så glad att man inte är långtidssjuk. Jag har och har haft vänner och närstående som har varit det och är det och jag beundrar dom alla för att dom orkar.

Jag beundrar alla familjemedlemmar som orkar och hittar kraft att bara finnas där-

Nån influensa hit eller dit är ju ingenting.

Men varje gång jag blir lite sjuk så tackar jag Gud extra mycket för att det inte är värre.

Till dig som läser detta och kanske är långtidssjuk eller till dig som behöver vara stark för någon som är det, för dig ber jag en extra bön ikväll.

Berätta gärna om din nyår och hur du spenderade din ledighet.

Kramar, Doreen