Aminas insamling till Give a Child a Family bleeeev...120.500:-!!!!!!!!!!!!!
I söndags fotograferades Amina för Svenska Journalen. Journalisten Therese Hedlund (som vi älskar väldigt mycket) uppmärksammar Aminas insamling för barncentret Give a Child a Family i Sydafrika.
Den proffsiga fotografen heter Anna Ledin Wiren.
Amina följde med mig när jag åkte till Give a child a family i Sydafrika för att filma inför Världens barn galan.
Där fick hon leka med massor av föräldralösa barn som tillfälligt bodde på centret tills dess att Monica Woodhouse och hennes medarbetare hittat ett lämpligt hem och familj till barnet.
Det var ett barn som jag vet etsade sig fast särskilt mycket hos oss alla och det var också det barnets historia vi filmade och sen visade på live sändningen väl hemma i Sverige.
Denna lilla pojke hade hittats levande begravd i ett sockerfält och en av dom som jobbade på plantagen hade hittat honom efter att ha letat efter ett skrik som han hört två dagar. Myror hade börjat äta på pojkes ansikte men hittades ändå levande. Ett mirakel!
Han kom att kallas av personalen som sen tog hand om honom för "The miracle boy".
Inslaget berörde verkligen inte bara oss utan även fler av det svenska folket, ja i alla fall dom 2 miljoner tittare som såg insamlingsgalan för det blev en rekordhög insamling. Monica Woodhouse räddar verkligen liv och förutom att rädda barn som utbildar hon vuxna i barnrätt och har själavård för bla gamla tanter som förlorat alla sina barn i AIDS och står nu ensamma med alla sin barns barn. Det är orimligt hemskt. Gamla sjuka människor som nu ska ansvara för 10 barnbarn, alla under 5 år.
Det går ju liksom inte.
Alla insamlade medel går till att hjälpa till på alla ytor där hjälp behövs, inte bara att rädda barn.
Här är en bild efter den lyckade galan. Till vänster står Tessan som skriver för Svenska Journalen, denna kväll körade hon bakom Carola. Vi var alla så himla glada!!
Jag kom i kontakt med barncentret Give a Child a Family och Monica Woodhouse när Yasmine gick i gymnasiet. Jag , Lotta Grey, Yasmine och Andreas Lundstedt åkte med en fantastisk person som heter Henrik Östman från Läkarmissionen. En resa som jag tror förändrade allas våra liv.
Här sitter vi på ett skakigt plan på väg till Addis precis när Ebola slagit ut igen (dock inte i dom delar som vi åkte till men kontrollerna var rigorösa).
Denna resa resulterade att Yasmine några år efter åkte tillbaka till Monica och barncentret för att volontärarbeta. Monica och Yasmine har sedan dess en väldigt tät kontakt och när Yasmine bodde i New York pratade hon ofta med Monica när hon behövde stöd och vägledning. Monica är nämligen en enormt stark Gudskvinna och hennes böner kan flytta berg. Det märks inte minst i det arbete hon gör och gjort under alla dessa år. Hon har en kraft som är övermänsklig och hon ger aldrig aldrig upp hur tufft och omöjligt det än är.
Yasmine lånade Läkarmissionens Instagram konto när hon åkte och postade inlägg med bilder och texter varje dag från barncentret. Hon drog också igång en insamling som resulterade i att en massa här hemma skickade pengar till Give a Child a Family. Tack till alla er!
Yasmines mentor såg detta då han satt efter ett jobbmöte i USA på flygplatsen i Dallas och skickade över hela 120.000:-.
Efter det ringde Yasmine och Monica i tårar för att berätta vad som hänt. Pengarna gick till vård av funktionshindrade barn på centret som tyvärr är väldigt svårplacerade och kräver väldigt mycket vård. Jag satte mig ner i en utställningssoffa på Ikea där jag befann mig och grät med dom. Tänk att det finns så fina människor.
Gud välsigne dig Toni N och tack å alla barnens vägnar och tack för att du visar vägen!
Alla mina barn har en relation till Afrika vilket är viktigt för mig eftersom jag är uppvuxen där (i olika länder). Hayat min äldsta dotter fick i studentpresent av mig att åka och volontärarbeta i Tanzania. Hon var kvar ganska länge och jag vet att den resan förändrade henne enormt och alla val hon gör i livet sen dess görs utifrån medvetenheten om att det finns människor i världen som har det väldigt svårt.
Både Yasmine och Hayat har alltså fått volontärresor av mig till Afrika och jag måste säga att det har varit mina bästa investeringar. Hur ska man hitta sin inre solidaritet om man aldrig få träffa dom som faktiskt behöver den? Därför är det viktigt tycker jag att man försöker följa konton som berättar barns historier och så att man kan få ett ansikte och en röst på dom som har det svårt och som man faktiskt med små medel kan hjälpa. Man behöver alltså inte bege sig till Afrika med man kan på andra sätt hålla sig uppdaterad så att det inte blir så att det man inte ser till slut inte finns.
Varje gång Monica är hemma i Sverige så kommer hon till oss på middag, det är en tradition. Sist besökte hon även vår kyrka och berättade om sin verksamhet, kollekten gick såklart den Gudstjänsten till Give a Child a Family.
Amina är alltså bitvis uppvuxen med att ses sina systrars engagemang och själv varit på plats och sett barn som inte har några familjer. Det året programledde jag Världens barn galan och hon satt hemma och hejade på alla människor som bidragit med sina pengar och såg stapeln med insamlade medel växa under sändningens gång.
Detta ledde till att hon den julen satte igång ett pepparkaksbak.
Det var två dagar innan Julafton och jag låg jättesjuk i influensa på soffan och hade trots hög feber lyckats storstäda och fixa inför Julafton. Jag var inte direkt glad när jag såg mjölet flyga kors och tvärs i det nysåpade köket. Hon hade dessutom bett sin pappa ta fram dom allra minsta formarna för det skulle liksom bli många kakor.
Jag tänkte bara att detta är ett bak som precis aldrig kommer ta slut.
Den kvällen somnade jag lite sur faktiskt över att fått städa köket en gång till. Jag såg alla pepparkakor ligga på en stor bricka med en stor papperslapp på toppen med texten "RÖR EJ!!!" På morgonen la jag mig igen på soffan för att vila mig frisk då Henrik som gått ut för att skotta textar mig att gå till fönstret. Han skrev:
"Doreen, gå ut så får du se vad som var vår lilla flicka plan med baket <3"
Där såg jag lilla Amina sitta med sitt lilla bord och en handskriven skylt med swishnummer till Give a Child a Family och hennes nybakade pepparkakor i en burk och en bricka för den som ville provsmaka.
Tårarna bara rann över detta stora hjärta i den där lilla kroppen. Jag kände mig som årets häxa som blivit sur över detta fina pepparkaksbak.
Nästan ingen stannade och köpte av Amina och dom som passerade hade bråttom med sitt såhär dagen innan Julafton. Jag tyckte så himla synd om henne och ville så gärna att hon skulle se att hennes insats funkade så jag postade ett filmklipp där hon stod och sålde sina kakor i kylan.
Det resulterade i ett första meddelande från Heba Daniel, min underbara SVT kollega (programledare på Nyheterna) som skrev såhär:
Detta blev den första av otroligt många swishar. Dagen innan Julafton så satt vuxna som barn och skickade sina pengar. Det blev en rejäl summa och det fortsatte att komma in flera dagar efter Julafton.
En gråtmild Monica Woodhouse ringde Amina och berättade hur mycket pengar som kommit in tack vare henne pepparkaksinsats.
Det var ett stort ögonblick för oss alla.
Som jag nämnde så åkte Yasmine till Monica och hon Instagrammade om sin resa där och vilka behov som fanns och vad vi här hemma kunde göra. Det resulterade i att folk swishade och Yasmine fick pryda omslaget på Svenska Journalen.
(Tessan är den glada med mobillampan).
I år bakade Amina igen, bland annat med kompisen Zoe Häggkvist och dom gick runt och knackade dörr och bad folk köpa deras fina pepparkakor eller swisha en peng.
Detta ledde till över 120.000.- och igen kom en enormt stor peng från Yasmines mentor och vår vän Toni. Helt otroligt!
Detta resulterade i ännu en dotter som fotograferads i vår tapp för omslaget på Svenska Journalen.
Nu hoppas vi på att fler barn ska sätta igång insamlingar till Monicas barncenter och Amina pratar redan om att göra det över hela året och inte bara inför Jul.
En bra idé tycker jag.
Tack igen och igen Toni N för att du tog dig tid och träffade Monica när hon var här och TACK för ditt enorma stöd till barncentret och hela verksamheten. Det betyder massor!
Tack till DIG som swishade, alldeles oavsett summa. Du har gjort sån stor skillnad, hoppas att du känner det.
Tack Tessan Hedlund för att du tar dig tid och uppmärksammar det här och tack älskade lilla Amina för att du gör det som är lagt i just DIG att göra.
Kram på er och vill du som läser detta skänka en slant så är Bankgironr 5279-9954 eller Swish 123 161 15 57,
Den proffsiga fotografen heter Anna Ledin Wiren.
Amina följde med mig när jag åkte till Give a child a family i Sydafrika för att filma inför Världens barn galan.
Där fick hon leka med massor av föräldralösa barn som tillfälligt bodde på centret tills dess att Monica Woodhouse och hennes medarbetare hittat ett lämpligt hem och familj till barnet.
Det var ett barn som jag vet etsade sig fast särskilt mycket hos oss alla och det var också det barnets historia vi filmade och sen visade på live sändningen väl hemma i Sverige.
Denna lilla pojke hade hittats levande begravd i ett sockerfält och en av dom som jobbade på plantagen hade hittat honom efter att ha letat efter ett skrik som han hört två dagar. Myror hade börjat äta på pojkes ansikte men hittades ändå levande. Ett mirakel!
Han kom att kallas av personalen som sen tog hand om honom för "The miracle boy".
Inslaget berörde verkligen inte bara oss utan även fler av det svenska folket, ja i alla fall dom 2 miljoner tittare som såg insamlingsgalan för det blev en rekordhög insamling. Monica Woodhouse räddar verkligen liv och förutom att rädda barn som utbildar hon vuxna i barnrätt och har själavård för bla gamla tanter som förlorat alla sina barn i AIDS och står nu ensamma med alla sin barns barn. Det är orimligt hemskt. Gamla sjuka människor som nu ska ansvara för 10 barnbarn, alla under 5 år.
Det går ju liksom inte.
Alla insamlade medel går till att hjälpa till på alla ytor där hjälp behövs, inte bara att rädda barn.
Här är en bild efter den lyckade galan. Till vänster står Tessan som skriver för Svenska Journalen, denna kväll körade hon bakom Carola. Vi var alla så himla glada!!
Jag kom i kontakt med barncentret Give a Child a Family och Monica Woodhouse när Yasmine gick i gymnasiet. Jag , Lotta Grey, Yasmine och Andreas Lundstedt åkte med en fantastisk person som heter Henrik Östman från Läkarmissionen. En resa som jag tror förändrade allas våra liv.
Här sitter vi på ett skakigt plan på väg till Addis precis när Ebola slagit ut igen (dock inte i dom delar som vi åkte till men kontrollerna var rigorösa).
Denna resa resulterade att Yasmine några år efter åkte tillbaka till Monica och barncentret för att volontärarbeta. Monica och Yasmine har sedan dess en väldigt tät kontakt och när Yasmine bodde i New York pratade hon ofta med Monica när hon behövde stöd och vägledning. Monica är nämligen en enormt stark Gudskvinna och hennes böner kan flytta berg. Det märks inte minst i det arbete hon gör och gjort under alla dessa år. Hon har en kraft som är övermänsklig och hon ger aldrig aldrig upp hur tufft och omöjligt det än är.
Yasmine lånade Läkarmissionens Instagram konto när hon åkte och postade inlägg med bilder och texter varje dag från barncentret. Hon drog också igång en insamling som resulterade i att en massa här hemma skickade pengar till Give a Child a Family. Tack till alla er!
Yasmines mentor såg detta då han satt efter ett jobbmöte i USA på flygplatsen i Dallas och skickade över hela 120.000:-.
Efter det ringde Yasmine och Monica i tårar för att berätta vad som hänt. Pengarna gick till vård av funktionshindrade barn på centret som tyvärr är väldigt svårplacerade och kräver väldigt mycket vård. Jag satte mig ner i en utställningssoffa på Ikea där jag befann mig och grät med dom. Tänk att det finns så fina människor.
Gud välsigne dig Toni N och tack å alla barnens vägnar och tack för att du visar vägen!
Alla mina barn har en relation till Afrika vilket är viktigt för mig eftersom jag är uppvuxen där (i olika länder). Hayat min äldsta dotter fick i studentpresent av mig att åka och volontärarbeta i Tanzania. Hon var kvar ganska länge och jag vet att den resan förändrade henne enormt och alla val hon gör i livet sen dess görs utifrån medvetenheten om att det finns människor i världen som har det väldigt svårt.
Både Yasmine och Hayat har alltså fått volontärresor av mig till Afrika och jag måste säga att det har varit mina bästa investeringar. Hur ska man hitta sin inre solidaritet om man aldrig få träffa dom som faktiskt behöver den? Därför är det viktigt tycker jag att man försöker följa konton som berättar barns historier och så att man kan få ett ansikte och en röst på dom som har det svårt och som man faktiskt med små medel kan hjälpa. Man behöver alltså inte bege sig till Afrika med man kan på andra sätt hålla sig uppdaterad så att det inte blir så att det man inte ser till slut inte finns.
Varje gång Monica är hemma i Sverige så kommer hon till oss på middag, det är en tradition. Sist besökte hon även vår kyrka och berättade om sin verksamhet, kollekten gick såklart den Gudstjänsten till Give a Child a Family.
Amina är alltså bitvis uppvuxen med att ses sina systrars engagemang och själv varit på plats och sett barn som inte har några familjer. Det året programledde jag Världens barn galan och hon satt hemma och hejade på alla människor som bidragit med sina pengar och såg stapeln med insamlade medel växa under sändningens gång.
Detta ledde till att hon den julen satte igång ett pepparkaksbak.
Det var två dagar innan Julafton och jag låg jättesjuk i influensa på soffan och hade trots hög feber lyckats storstäda och fixa inför Julafton. Jag var inte direkt glad när jag såg mjölet flyga kors och tvärs i det nysåpade köket. Hon hade dessutom bett sin pappa ta fram dom allra minsta formarna för det skulle liksom bli många kakor.
Jag tänkte bara att detta är ett bak som precis aldrig kommer ta slut.
Den kvällen somnade jag lite sur faktiskt över att fått städa köket en gång till. Jag såg alla pepparkakor ligga på en stor bricka med en stor papperslapp på toppen med texten "RÖR EJ!!!" På morgonen la jag mig igen på soffan för att vila mig frisk då Henrik som gått ut för att skotta textar mig att gå till fönstret. Han skrev:
"Doreen, gå ut så får du se vad som var vår lilla flicka plan med baket <3"
Där såg jag lilla Amina sitta med sitt lilla bord och en handskriven skylt med swishnummer till Give a Child a Family och hennes nybakade pepparkakor i en burk och en bricka för den som ville provsmaka.
Tårarna bara rann över detta stora hjärta i den där lilla kroppen. Jag kände mig som årets häxa som blivit sur över detta fina pepparkaksbak.
Nästan ingen stannade och köpte av Amina och dom som passerade hade bråttom med sitt såhär dagen innan Julafton. Jag tyckte så himla synd om henne och ville så gärna att hon skulle se att hennes insats funkade så jag postade ett filmklipp där hon stod och sålde sina kakor i kylan.
Det resulterade i ett första meddelande från Heba Daniel, min underbara SVT kollega (programledare på Nyheterna) som skrev såhär:
Detta blev den första av otroligt många swishar. Dagen innan Julafton så satt vuxna som barn och skickade sina pengar. Det blev en rejäl summa och det fortsatte att komma in flera dagar efter Julafton.
En gråtmild Monica Woodhouse ringde Amina och berättade hur mycket pengar som kommit in tack vare henne pepparkaksinsats.
Det var ett stort ögonblick för oss alla.
Som jag nämnde så åkte Yasmine till Monica och hon Instagrammade om sin resa där och vilka behov som fanns och vad vi här hemma kunde göra. Det resulterade i att folk swishade och Yasmine fick pryda omslaget på Svenska Journalen.
(Tessan är den glada med mobillampan).
I år bakade Amina igen, bland annat med kompisen Zoe Häggkvist och dom gick runt och knackade dörr och bad folk köpa deras fina pepparkakor eller swisha en peng.
Detta ledde till över 120.000.- och igen kom en enormt stor peng från Yasmines mentor och vår vän Toni. Helt otroligt!
Detta resulterade i ännu en dotter som fotograferads i vår tapp för omslaget på Svenska Journalen.
Nu hoppas vi på att fler barn ska sätta igång insamlingar till Monicas barncenter och Amina pratar redan om att göra det över hela året och inte bara inför Jul.
En bra idé tycker jag.
Tack igen och igen Toni N för att du tog dig tid och träffade Monica när hon var här och TACK för ditt enorma stöd till barncentret och hela verksamheten. Det betyder massor!
Tack till DIG som swishade, alldeles oavsett summa. Du har gjort sån stor skillnad, hoppas att du känner det.
Tack Tessan Hedlund för att du tar dig tid och uppmärksammar det här och tack älskade lilla Amina för att du gör det som är lagt i just DIG att göra.
Kram på er och vill du som läser detta skänka en slant så är Bankgironr 5279-9954 eller Swish 123 161 15 57,