Den vackraste köpmansdisken blev min genom 2 års strategiskt tjat

Köpmansdisk från 1924

Jag har varit besatt av att hitta en köpmansdisk från 20-talet i flera år.

Jag är ett auktionsproffs och hittar inte jag det jag letar efter så finns det inte. Jag har även letat i Danmark och andra länder som har haft en liknande möbeldesign som Sverige men nada.

På ett jobb jag gjorde för Stockholmsmässan träffade jag Pontus Af Silfverstolpe, VD på Barnebys och frågade varför jag inte hittade nån köpmansdisk som var äldre än 1940 och fick som svar att Sverige har väldigt slappa lagar kring vad det gäller att exportera antikviteter så det är liksom utfiskade vatten.

Så mycket fina antikviteter som Sverige har i möbelväg som har försvunnit för evigt.

Köpmansdisk hämtas i Eskilstuna med kranbil

När jag deltog i SVTs program "Stjärnhoppningen" så tränade vi hos den legendariske tränaren Pether Markne och på övervåningen på hans lada såg jag den vackraste köpmansdisken någonsin. Den var DESSUTOM från 20-talet!

Genast satte jag igång min övertalningsstrategi med blandad framgång. Hur som helst så efter ett år eller två av regelbundet tjat så nappade han(eller gav upp av ren utmattning?).

Ingen tid fick gå åt spillo så samma sekund som vi la på luren så bokade jag en lastbil med teleskopkran och skickade den mot Marknes hästgård i Eskilstuna (tänk om han skulle hinna ångra sig, stresshjärtats mammas mamma).

Köpmansdisk flyttas med hjälp av teleskopkran

Inte superenkelt att flytta på jordens största möbel från övervåningen på en lada, men det gick som smort.

Köpmansdisk på vift från Eskilstuna till Sollentuna

Sen bar det av mot Sollentuna och mitt hus.

Köpmansdisk har anlänt i Sollentuna

Väl framme så började projektet med att få in köpmansdisken genom min balkongdörr på övervåningen.

Jag hade nämligen bestämt att den skulle stå i sovrummet på en speciell plats. Problemet var bara att få möbeln över balkongräcket och dessutom började möbeln pendla pga vinden och vi var livrädda att den skulle flyga in i fasaden och därmed mosa huset.

En risk jag var väldigt beredd att ta.

Har man letat i flera år så ska inte lite fasadmos stoppa en.

Fina etiketter bevarade på lådorna

Nu är den på plats och jag älskar den nästan lite mer än alla i min familj.

Små etiketter sitter kvar från när den stod i en lanthandel och innehöll kryddor och annat.

Jag känner mig som den blinda söta tjejen i familjen Ingles från Lilla huset på prärien bara av att äga denna ljuvliga möbel.

Skam den som ger sig och jag avslutar med två saker:

Tjat lönar sig alltid och förlåt Pether Markne för att jag jagade dig som en svartsjuk flickvän i 2 år men möbeln passar bättre här hos mig än på Arphus.

Ha en fabelito onsdag!

Kram,Doreen



[netstyle_samarbete_carousel widget=29841]